Jag har upptäckt mycket nytt på kort tid.

Bland annat den vita lilla spindeln som plötsligt infann sig bredvid mitt huvud när jag skulle ta en liten

lur för att lugna min jetlag.

Jag karatehoppar rakt ner från våningsängen och skrämmer livet ur den stackars ryssen som har sängen under

och börjar fråga ut honom om vilka spindlar som är giftiga här.

Den här var tydligen helt ofarlig... men man vet aldrig!

Jag har kollat på lite annonser och bestämt mig för att åka och kolla på ett rum. Eller gå för att

vara mer exakt, då jag kollat google maps och tyckte att det var ju sååå nära.

Jag ska bara knata bort till Patricias hotell först så går vi ihop och kollar på rummet.

Efter att ha promenerat i 45 minuter kommer jag fram...

Vi bestämmer oss för att ta taxi bort då vi börjar få bråttom och google maps menar att med bil tar det 13minuter.

När taxin kommer vet inte chauffören vart adressen ligger... Så vi får använda gps på Patricias telefon för att hitta.

Misstänker att han körde runt lite onödigt mycket...

Rummet var dock fint och hyresvärden jätte trevlig men det var något dyrt så jag får räkna på budgeten lite innan jag bestämmer mig.

Nu tänker vi att vi har ju inte bråttom längre så nu kan vi ju gå tillbaka!

Vi går en bit, hittar en matvaru butik och går in. Båda är som ugglor på allt gött som inte finns i sverige och hur stooort allt är och hur vi vill ha ALLT. En effekt av att vid 14:00 fortfarande inte ha ätit frukost kanske?

Vi gör även depå stopp vid en snabbmatskedja, 2 gånger, för att vi förutom maten hittade kärleken i deras strawberry lemonade. Och det var ju grisvarmt så det var vi värda, jöh!

När vi äntligen kommer tillbaka till hotellet, efter ha trott se det 14ggr längs vägen, visar gps:en 9,2km.

Och då har jag fortfarande 45 minuter kvar innan jag når mitt hem.... Men pausade och snackade lite skräp på

hotellet innan jag knallade vidare.

Så nu sitter jag ner (hallelujah) och njuter i min nya kräftbränna. För självklart smörjde jag ju inte in mig innan jag gick för det var ju ändå såååå nära!?

Men allt som allt, en bra dag och jag är ruskigt nöjd med att ha utforskat området trots mitt obefintliga lokalsinne :)

Vänner, jag har gått och flyttat lite.

Till Kalifornien närmare bestämt, tänkte plugga lite!

Spännande att se hur detta ska gå med tanke på att jag inte har räknat matte på ca 4 år.

Allt ser ut som rena grekiskan... Men sånt löser sig alltid!

Steg 1

Steg ett, förutom den långa och lite stressiga vägen fram tills beslutet är ett faktum, är ju att flyga över.

Dagen innan avfärd bilade jag och Mia till Skövde för att överraska min mor en gång extra innan avfärd och

för att leverera min bil som bästa Sandra vänligen köpte av mig <3

Det blev en mysig dag med världens största frukost, goa skratt och tjejsnack.

Jag bestämde mig för att dygna så att jag skulle kunna sova på planet och så att jag skulle få lättare att

vända på dygnet. Så 04:00 när det känns som att ögonen ska sprängas och jag tänker ge upp för att snarka en kvart

så vaknar pappa och resan ut mot landvetter börjar.

Allting känns alla tiders och jätte bra fram tills den där extra kramen från pappa då jag lite inser att jag ska vara

borta... jääävligt länge.

Plötsligt blir jag 5 år igen och känner mig ensammast i världen när jag fumlar mitt handbaggage genom

kontrollen och håller andan när dom kollar mig efter metall föremål. Tänk den gör inte utslag på piercingar, HÖHÖ!

Väl på planet blundar jag till lite, för det är ju ändå 2 timmar till Frankfurt.

POFF, efter något som känns som en nick är jag i Frankfurt!

Stressar ut med allt handbaggage (en sportbag och min laptop). Det var inte alls lika illa som jag tänkte mig, det var faktiskt ganska tydliga och logiska skyltar. Jag hann till och med köpa något att äta!

Steg 2

Väl ombord på plan 2, började allt helt fantastiskt! Det fanns en tv-skärm i sätet framför så jag kunde välja filmer att titta på, dom matade mig <3 serverade vin, drinkar, bayleis, CHOKLAD!!!

Sen kom den mindre bra delen i resan. Började känna mig lite trött och skulle försöka sova lite MEN, det var en liten människa(ett barn) som satt och pillade mig i huvuet hela tiden. Ibland växlade hen och slog mig i huvudet med det där kortet som förklarar hur man använder flytvästen...

När hen äntligen somnar, blir "grannen", en tysk plötsligt pratglad och går i ett...

Den lilla kvarten jag somnar kommer dom förbi med nästa mål mat, men jag bli utan för dom ville inte väcka mig!

Framme på flygplatsen i San Fransisco, efter en kvarts sömn på flyget, tar det en DRYG timme att komma igenom

immigration och hämta min väska.

Sen flyter det dock på bra då Peter är snäll och plockar upp mig för att köra mig ut till mitt tillfälliga boende.

På plats installerar jag mig i rummet och kraschar på sängen... förblir medvetslös några timmar.

Steg 3

När jag vaknar kommer jag på, jag är såååå hungrig. Går ut i vardagsrummet och ser ett nytt ansikte.

Hälsar och killen är schyst och visar mig runt lite och bjudet på mat, NAJS.

Tillbaka i boendet, träffar jag fler människor samt två hundar och alla lika trevliga :)

Jag verkar dock sova i snark rummet... Thank God for earplugs!

Nästa steg är att hitta permanent boende!